Första två milen körde jag bara om massa folk. tänkte att skyltarna som visade avståndet till mål måste ha varit fel för dom kom väldigt snabbt. enligt min klocka tog jag de första två milen på 35 minuter, personligt rekord. det peppade mig, jag fick hopp om att jag kunde få en riktigt bra tid. Maria berättade dock sen att hon hört att fler reagerat på skyltarna och hade hört att de faktiskt hade suttit fel. tyvärr saknas fakta.
Den branta och fruktade backen efter första depån va kortare och enklare än jag mindes den.
Bokskogen därefter va däremot lika underbart fin och härlig med fågelkvitter som ifjol.
Mellan mil 4-7 rullade det på riktigt bra. hittade några att ta rygg på och det gick undan. mindes från året innan att det va den lättaste sträckan så satsade på att ta in tid där.
Mil 7-8 blåste det upp till oväder och jag fick en väldans motvind. jobbigaste sträckan.
Sista två milen va en plåga med motvind förra året. blev därför förvånad att också den sträckan va lätt i år.
Jag har inte överdrivet många mil på cykel bakom mig men däremot desto fler intensivpass på friskis. det har gett mig ben- och rumpmuskeler som gjorde att jag inte alls blev trött i benen utan kunde köra på bra alla 10 milen. däremot strejkade ryggen och rumpan sista milen. mitt motto va då: "Ju fortare jag trampar, desto fortare kommar jag i mål." haha.
Maria startade 10 minuter efter mig. frågar man oss om hur vädret var kan man inte tro att vi varit på samma ställe. Maria va solbränd, hade haft sol till och från första 8 milen för att sen avsluta sista sträckan med regn och skyfall. Själv hann jag bara några hundra meter från start innan det började regna. regnade en mil. sen regnade det till och från första 4 milen och en skvätt vid mil 7-8. däremellan va det grått så nån solbränna fick jag knappast, haha.
Hellre regn än motvind. insåg att en kolsvart himmel med risk för åska är en bra motivation att trampa snabbare.
Insåg att det va mer motiverande med ett riktigt mål. i år körde jag mot klockan och det peppade mig rejält. att känna till banan va också en stor fördel då jag visste var backarna kom och vilka sträckor som är lättast.
Riktigt kul lopp! Roligt att det är så mycket olika människor, från proffs till i princip otränade. Kan helt klart tänka mig att köra igen. Halvvättern lockar också lite. vågar jag säga att jag är lite sugen på att någon gång (med betoning på någon gång) köra hela Vätternrundan på 30 mil?
Konstaterade att snabbheten inte sitter i cykeln eller kläderna.
Hur jag än sökt så hittar jag inga uppgifter på någon vinnare av Tjejvättern. varken för i år eller tidigare år. hur snabbt cyklar vinnaren? måste ju ha något att jämföra mig med, haha.
Förberedelser inför start. |
Motala i duggregn. |
2 kommentarer:
härligt att både cyklar och de som trampade lyckades genomföra tjejvättern igen! det gjorde ni bra, nu är det bara att se fram emot nästa lopp
Bra jobbat tjejen! Vilken förbättring!
Jag hittade vinnarens tid på nätet, hon cyklade på 2.46!
Står på kadens.se
MVH Petra
Skicka en kommentar