Hoppsan, hejsan, vilken kväll det blev igår!!
Laddade upp med middag på Max med Malin & Madde. sjukt goa burgare. satt hemskt fint vill jag lova.
Sen hem till mej för att korka upp. uppkorkandet ledde även till lite bekantskap med mina grannar, när vi insåg att jag inte ägde en vinöppnare. snälla korridorsgrannar hade jag minsann.
Hanna & Claudia joinade oss, och vi hade en trevlig liten förfest. eller förförfest. för vips va vi påväg till Öster och en annan förfest hos Emma, en klasskompis.
Sen bar det av in till stan och Heartbreak/Slick. sjukt mycket folk. tydligen bra sådant också.
Att killen bakom oss i kön in till Heartbreak kom från Arvidsjaur, hade jaktmarker i Lauker och visste vem min svåger är, är fortfarande lite av ett under. hans namn har dock inte fastnat i minnet.
Det blev en tredje gång. det är tre gånger för mycket. Malin lyckas alltid vara vid min sida vid dessa tillfällen, vilket jag är evigt tacksam för. att hon står ut med mig är ett under. stort tack!
Redan halv 2 lämnade vi stället, men kvällen slutade inte där. Kvällen slutade med att jag & Malin delade en 80 cm bred madrass på ett golv, i ett vardagsrum i Bomhus.
Efter en sisådär 3 timmars sömn, en bussresa och en promenad från stan så är vi alla hemma hos mej igen. frukost är intagen och alla är mer eller mindre slitna. dagens shopping utgår och istället kikar vi på Män som hatar kvinnor. och vissa sover. vissa ska ju tydligen köra tvådagars med utgång i Hudik ikväll, vilket dom inte verkar va allt för peppade för just nu. haha. själv nöjer jag mig bra med en lugn hemmakväll.
Tack för en fin fin utgång och trevligt sällskap igår flickor!
Det här måste göras om!!
lördag, september 26, 2009
söndag, september 20, 2009
Nostalgi med VHS
Den här helgen går i lugnets tecken. det kommer inte nästa helg att göra.
Lördagskvällen gick i nostalgins tecken. Hanna & Claudia har varit här och våldgästat, mumsat massa godis och tydligen druckit väldans gott vatten (är det bara jag som inte känner skillnad på vatten och vatten?).
När vi stog inför valet av kvällens filmer åkte dom gamla inspelningsbara VHS-filmerna fram.
Film ett var överspelad med Idol 2005. måns såg rolig ut.
Film två var Money talks i en halvkass kvalité. men filmen va väldans skoj ändå.
Film tre blev En vandring bland molnen. en aningen halvseg film sådär. innehöll dessutom en del gamla reklamfilmer och trailers för Nya Tider och Oceans Ave samt en rapportering från nyheterna om Astrid Lindgrens död.
Kvällen avslutades sedan med en nostalgitripp till år 2002, då vi bland annat fick återse Chippen & Raj-Raj som blev jagade av Filip & Fredrik. tycker nog att Position X kan få komma tillbaka igen.
Väldans trevlig kväll minsann!
Men nu ska här sovas. I morgon väntar en ny dag med nya tag, utmaningar och möten.
Lördagskvällen gick i nostalgins tecken. Hanna & Claudia har varit här och våldgästat, mumsat massa godis och tydligen druckit väldans gott vatten (är det bara jag som inte känner skillnad på vatten och vatten?).
När vi stog inför valet av kvällens filmer åkte dom gamla inspelningsbara VHS-filmerna fram.
Film ett var överspelad med Idol 2005. måns såg rolig ut.
Film två var Money talks i en halvkass kvalité. men filmen va väldans skoj ändå.
Film tre blev En vandring bland molnen. en aningen halvseg film sådär. innehöll dessutom en del gamla reklamfilmer och trailers för Nya Tider och Oceans Ave samt en rapportering från nyheterna om Astrid Lindgrens död.
Kvällen avslutades sedan med en nostalgitripp till år 2002, då vi bland annat fick återse Chippen & Raj-Raj som blev jagade av Filip & Fredrik. tycker nog att Position X kan få komma tillbaka igen.
Väldans trevlig kväll minsann!
Men nu ska här sovas. I morgon väntar en ny dag med nya tag, utmaningar och möten.
torsdag, september 10, 2009
Myser
Med 5 vuxna, 1 bebis och 1 hund så känner jag att jag har all rätt att säga att huset är fullt.
Vi gullar, myser, lullar och har oss.
Jag & mamma hann även träna ett stationspass på friskis igår. skillnad från Gävle? svar ja. men med den lilla motivation och det träningstillstånd jag va i igår så va det helt perfekt med "lugnare" träning.
Vaknade upp till världens gosigaste bebis i morse. riktig mysig morgon har vi haft tillsammans, jag & Wilgot.
Tur jag va effektiv förra helgen, för den här veckan kommer det inte bli mycket skolarbete gjort. ska va glad om det överhuvudtaget blir någonting gjort.
Ska passa på att försöka läsa lite nu, när resten jobbar eller är på besök hos gamla vänner. har ju bland annat en sisådär 400 sidor om fetma att ta mig igenom. och kommande två dagar har vi släkbesök inplanerat, så gäller att ta vara på lugnet nu.
Bjuder på en bild från när jag & Wilgot kikade på The Voice i morse.
onsdag, september 02, 2009
Jag gillar't
Tog en paus i dagens läsande och tog mig ut på en långpromenad. Näsan riktade jag framåt och all uppmärksamhet riktades mot havet och den klarblå himlen. Att himlen bakom mig blev allt svartare märkte jag aldrig. Förrän vägen svängde hemåt igen. Va bara att traska en sisådär 3 km i spöregn och orkanvindar.
Inte bra med tanke på att ja inte är helt 100. Men egentligen klagar jag inte. Jag är nog en av väldigt få här i världen som gillar regn. Att va ute i regnet alltså. varför vet jag inte riktigt. men jag tycker det är mysigt på nåt sätt. Kanske är det för att det luktar så gott, att allt blir så lugnt och stilla på nåt vis, att ljudet av smattrande regn överröstar så många andra ljud eller så är det nåt annat. vad det än är så gillar jag det.
Annat jag gillar nu förtiden är oliver, strömming, ost (okej. gäller endast utvalda sorter), fetaost, räkor, leverpastej (vågar nog påstå att jag älskar det), keso (om den är smaksatt vill säga), senap, ägg och avocado. Jag har nog chockat både mig själv och min omgivning i matväg senaste halvåret. Om ja kallat mig allätare förut, va kallar jag mig nu?
Inte bra med tanke på att ja inte är helt 100. Men egentligen klagar jag inte. Jag är nog en av väldigt få här i världen som gillar regn. Att va ute i regnet alltså. varför vet jag inte riktigt. men jag tycker det är mysigt på nåt sätt. Kanske är det för att det luktar så gott, att allt blir så lugnt och stilla på nåt vis, att ljudet av smattrande regn överröstar så många andra ljud eller så är det nåt annat. vad det än är så gillar jag det.
Annat jag gillar nu förtiden är oliver, strömming, ost (okej. gäller endast utvalda sorter), fetaost, räkor, leverpastej (vågar nog påstå att jag älskar det), keso (om den är smaksatt vill säga), senap, ägg och avocado. Jag har nog chockat både mig själv och min omgivning i matväg senaste halvåret. Om ja kallat mig allätare förut, va kallar jag mig nu?
tisdag, september 01, 2009
Stockholm update
I lördags vaknade jag med halsont. olägligt.
Tillsammans med mamma, faster & en kusin åkte jag till Stockholm på lördagen.
Dagen gick sedan åt till att hämta ut nummerlappar och gratisgrejer vid Stadion. På kvällskvisten minglade vi runt inne i stan och jag laddade upp med en riktig god drink vid Medborgarplatsen.
Men vi hade ett lopp att ladda inför och drog oss tillbaka till våran cell på fängelset på Långholmen rätt tidigt.
På söndagen vaknade jag med en sjuk träningsvärk i axlarna, efter att ha släpat på väskor en halv dag, samt mer halsont och fler känningar på förkylning. normalt hade jag avstått från fysisk aktivitet och träning. men inte Tjejmilen inte.
Med träningskläder och nummerlappar tog vi, och resten av stan (kändes det som), oss ut till Gärdet. folk vallfärdade. 26'000 tjejer/kvinnor/damer skulle ta sig runt loppet. det va folk från hela vårt avlånga land och från 20 andra länder. fler
Hudik- & Bergsjöbo hittade vi minsann också.
Efter att ha varit med på två uppvärmningar med SATS, klappat händerna så jag fått ont i handflatorna och räknat ner till tre starter före mig så va jag nervös/taggad.
Eftersom jag aldrig sprungit längre än 6 km och dessutom inte visste hur banan såg ut med backar och sånt (plus att ja inte va helt frisk) så gick jag ut lugnt.
Första kilometern måste dom ha mätt fel. det kändes som 100 meter.
Det fanns så mycket annat att titta och lyssna på (som andras springstilar, andras samtal, publiken som i princip bara bestog av folk av det motsatta könet, musiker som spelade...) så jag tänkte inte på vad jag gjorde.
Det va först vid 7 km som jag kom på att jag faktiskt sprang. då började fötterna och kroppstemperaturen göra sig påminnd. flåset däremot fanns inte.
Vid 8 km kom vi in till mer centrala delar av stan och publiken blev större. Då vågade jag mig på en fartökning.
Vid 9 km gick benen av sig själv och jag hade mycket energi kvar, så det blev i princip en spurt hela sista kilometern in i mål.
Förtom världens snabbaste kisspaus i en skogsdunge och en mikropaus för att svälja några klunkar vatten, så sprang jag hela vägen. alla 10 kilometrarna. det va mitt mål, och jag klarade det! Stolt.
Tidtagningen med chipet visade att jag tog 5 km på 39 minuter och 1 sekund. Milen tog jag på 1 timme 13 minuter och 5 sekunder. det går att jämföras med vinnaren som sprang loppet på en sisådär 35 minuter.
Men jag är lite besviken eftersom jag kände att jag hade mer kvar att ge när jag kom in i mål. en högre fart redan från start hade inte skadat.
Efter loppet och dagen därpå stapplade jag fram som en gumma, stel i benen och trött i fötterna.
På söndagkväll va jag konstigt trött. skyllde på att jag inte ätit och sovit ordentligt. ville helst bara sova men vi gick ut på söder och tog några cider och hade trevligt.
På måndagen när jag vaknade kände jag ingenting. helt energilös. shopping stog på schemat men jag hade inte lust med nånting. ville helst bara dra ett täcke över mig. slutade med att jag satt och tittade på folk mest hela dagen.
Va otroligt skönt att kliva av tåget i Gävle och slippa åka vidare till Hudik.
Släckte lampan kl 21 igår. Då va jag trött, hängig och otroligt täppt i näsan.
Jag rår inte för det, men jag tål verkligen inte dialekten i
08-landet.
Vi körde med den, och fler turister körde med den. Vi turister tyckte den va kul, medan stockholmarna mest bara såg less ut, när vi upprepade efter tunnelbanechauffören: "Se upp för dårarna, dårararna stängs."
Självklart va kändisjakten ett ständigt inslag i våran resa. själv upptäckte jag Fredrik Lindström (programledare på SVT). men måste tyvärr erkänna att den äldre generationen vann med Färjan-Håkan (som förövrigt såg ut att ha blivit hemskt stöddig) och Stellan Skarsgård.
Idag har jag nästan kännt mig frisk. nästan. känner dock att det börjar komma smygande igen såhär lagom till kvällen. men bäst du håller dig undan. svininfluensan kanske. höhö.
Har gjort grupparbete idag. hemskt effektiva va vi!
Va inte lika effektiv när jag kom hem, eftersom jag numera har ett internet att ansluta mig till. hihi.
--------------------------------------------------------------------------------
Lite av det som upptog min uppmärksamhet under söndagens lopp:
* Sprang om två härliga äldre damer vid 6-km. Den ena damen till den andra: "Träning är överskattat. Jag minns inte när jag sprang 5 km sist, och nu har jag sprungit ända sen start."
* Banan delades sig längs två sidor av en kanal vid ett tillfälle. Självklart kommer en seeightsingbåt med turister. jag blev med på mer än ett kort.
* Två personer snorklade i den skitiga kanalen.
* En medelålders och tränad kvinna kollapsade vi 3 km. hon såg totalt borta ut. blev ett jävla pådrag med ambulanser och blåljus. scary.
* Banan korsade en gångväg. En äldre kvinna & man står med sina cyklar på ena sidan och vill över till den andra sidan. Mannen vill att funktionären på andra sidan banan ska stoppa alla löpare så att dom kan gå över.
Funktionären: "...men det här är en tävling."
Mannen: "Det här är väl för fan ingen jävla tävling!"
Kvinnan som springer framför mig blir ilsken, vänder sig om och skriker: "Hur fan kan du säga att det här inte är nån jävla tävling?!! Du kan ta din jävla cykel och dra åt helvete, jävla gubbjävel!!"
Jag och alla andra runtomkring skrattade. Kvinnan framför mig däremot fortsatte att muttra jävla gubbe och upprepade flera gånger att det visst va en tävling.
Jag kan helt klart tänka mig att springa
Tjejmilen 2010.
Tillsammans med mamma, faster & en kusin åkte jag till Stockholm på lördagen.
Dagen gick sedan åt till att hämta ut nummerlappar och gratisgrejer vid Stadion. På kvällskvisten minglade vi runt inne i stan och jag laddade upp med en riktig god drink vid Medborgarplatsen.
Men vi hade ett lopp att ladda inför och drog oss tillbaka till våran cell på fängelset på Långholmen rätt tidigt.
På söndagen vaknade jag med en sjuk träningsvärk i axlarna, efter att ha släpat på väskor en halv dag, samt mer halsont och fler känningar på förkylning. normalt hade jag avstått från fysisk aktivitet och träning. men inte Tjejmilen inte.
Med träningskläder och nummerlappar tog vi, och resten av stan (kändes det som), oss ut till Gärdet. folk vallfärdade. 26'000 tjejer/kvinnor/damer skulle ta sig runt loppet. det va folk från hela vårt avlånga land och från 20 andra länder. fler
Hudik- & Bergsjöbo hittade vi minsann också.
Efter att ha varit med på två uppvärmningar med SATS, klappat händerna så jag fått ont i handflatorna och räknat ner till tre starter före mig så va jag nervös/taggad.
Eftersom jag aldrig sprungit längre än 6 km och dessutom inte visste hur banan såg ut med backar och sånt (plus att ja inte va helt frisk) så gick jag ut lugnt.
Första kilometern måste dom ha mätt fel. det kändes som 100 meter.
Det fanns så mycket annat att titta och lyssna på (som andras springstilar, andras samtal, publiken som i princip bara bestog av folk av det motsatta könet, musiker som spelade...) så jag tänkte inte på vad jag gjorde.
Det va först vid 7 km som jag kom på att jag faktiskt sprang. då började fötterna och kroppstemperaturen göra sig påminnd. flåset däremot fanns inte.
Vid 8 km kom vi in till mer centrala delar av stan och publiken blev större. Då vågade jag mig på en fartökning.
Vid 9 km gick benen av sig själv och jag hade mycket energi kvar, så det blev i princip en spurt hela sista kilometern in i mål.
Förtom världens snabbaste kisspaus i en skogsdunge och en mikropaus för att svälja några klunkar vatten, så sprang jag hela vägen. alla 10 kilometrarna. det va mitt mål, och jag klarade det! Stolt.
Tidtagningen med chipet visade att jag tog 5 km på 39 minuter och 1 sekund. Milen tog jag på 1 timme 13 minuter och 5 sekunder. det går att jämföras med vinnaren som sprang loppet på en sisådär 35 minuter.
Men jag är lite besviken eftersom jag kände att jag hade mer kvar att ge när jag kom in i mål. en högre fart redan från start hade inte skadat.
Efter loppet och dagen därpå stapplade jag fram som en gumma, stel i benen och trött i fötterna.
På söndagkväll va jag konstigt trött. skyllde på att jag inte ätit och sovit ordentligt. ville helst bara sova men vi gick ut på söder och tog några cider och hade trevligt.
På måndagen när jag vaknade kände jag ingenting. helt energilös. shopping stog på schemat men jag hade inte lust med nånting. ville helst bara dra ett täcke över mig. slutade med att jag satt och tittade på folk mest hela dagen.
Va otroligt skönt att kliva av tåget i Gävle och slippa åka vidare till Hudik.
Släckte lampan kl 21 igår. Då va jag trött, hängig och otroligt täppt i näsan.
Jag rår inte för det, men jag tål verkligen inte dialekten i
08-landet.
Vi körde med den, och fler turister körde med den. Vi turister tyckte den va kul, medan stockholmarna mest bara såg less ut, när vi upprepade efter tunnelbanechauffören: "Se upp för dårarna, dårararna stängs."
Självklart va kändisjakten ett ständigt inslag i våran resa. själv upptäckte jag Fredrik Lindström (programledare på SVT). men måste tyvärr erkänna att den äldre generationen vann med Färjan-Håkan (som förövrigt såg ut att ha blivit hemskt stöddig) och Stellan Skarsgård.
Idag har jag nästan kännt mig frisk. nästan. känner dock att det börjar komma smygande igen såhär lagom till kvällen. men bäst du håller dig undan. svininfluensan kanske. höhö.
Har gjort grupparbete idag. hemskt effektiva va vi!
Va inte lika effektiv när jag kom hem, eftersom jag numera har ett internet att ansluta mig till. hihi.
--------------------------------------------------------------------------------
Lite av det som upptog min uppmärksamhet under söndagens lopp:
* Sprang om två härliga äldre damer vid 6-km. Den ena damen till den andra: "Träning är överskattat. Jag minns inte när jag sprang 5 km sist, och nu har jag sprungit ända sen start."
* Banan delades sig längs två sidor av en kanal vid ett tillfälle. Självklart kommer en seeightsingbåt med turister. jag blev med på mer än ett kort.
* Två personer snorklade i den skitiga kanalen.
* En medelålders och tränad kvinna kollapsade vi 3 km. hon såg totalt borta ut. blev ett jävla pådrag med ambulanser och blåljus. scary.
* Banan korsade en gångväg. En äldre kvinna & man står med sina cyklar på ena sidan och vill över till den andra sidan. Mannen vill att funktionären på andra sidan banan ska stoppa alla löpare så att dom kan gå över.
Funktionären: "...men det här är en tävling."
Mannen: "Det här är väl för fan ingen jävla tävling!"
Kvinnan som springer framför mig blir ilsken, vänder sig om och skriker: "Hur fan kan du säga att det här inte är nån jävla tävling?!! Du kan ta din jävla cykel och dra åt helvete, jävla gubbjävel!!"
Jag och alla andra runtomkring skrattade. Kvinnan framför mig däremot fortsatte att muttra jävla gubbe och upprepade flera gånger att det visst va en tävling.
Jag kan helt klart tänka mig att springa
Tjejmilen 2010.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)