Det börjar bli lite komiskt nu med mannen som verkar har samma livsschema som mig. Vi jobbar båda i Köping och åker samma tåg både till och från jobbet. Varje dag. Vi kommer nästan alltid samtidigt med cyklarna till stationen på morgonen. Efter jobbet tränar vi iblanda på samma träningspass. Hade vi bott i en småstad så hade vi ganska säkert hejjat på varandra vid det laget, men i en storstad som Västerås krävs lite mer. Och lite mer blev det förra lördagen när han också dök upp på introduktionsdagen på friskis, eftersom han ska bli ledare. Vi blev slumpvis indelade i grupper, vi hamnade i samma grupp. Idag kom vi cyklandes till friskis, från olika håll, och svängde in precis samtidigt vid cykelställen. När vi sen stötte ihop utanför träningslokalen och jag frågade om han förföljde mig gick det inte att göra annat än att skratta, haha!
Det va faktiskt två till västeråsare med på resan i Portugal. Vi satt vid samma bord en frukost, i övrigt pratade vi inte ens. Men nu när vi möts på friskis så är vi jättetjenis. Dom ler lika stort som mig när vi ses och jag är ganska säker att vi tänker på ungefär samma sak - hur fantastiskt vi hade det på resan.
Lyssnar på "Strövtåg i hembygden" med Mando Diao och drömmer mig tillbaka. I väntan på att Tobbes danspass skulle börja fick vi alltid lyssna på den låten.
Efter Portugal-resan har det blivit mycket småätande. Jag är ganska duktig på att komma på ursäkter för mig själv för sånt. Som att: "Jag tränar ju så mycket så jag kan äta det här" eller "Det är lördag, då får man äta". Men jag vill ju också ha resultat av all träning. Och resultat får man inte av socker. Därför bestämde jag mig för att göra ett test - en sockerfri månad. Eller nästan sockerfri. Jag bestämde mig för att låta mig äta om jag verkligen, verkligen, verkligen vill ha men inte för att det är en speciell dag eller för att jag kan.
Nu har det gått tre veckor av min "sockerfria månad". Vardagarna har varit enkla medan de två första helgerna va tuffa. Under de här tre veckorna har jag bara ätit en bit prinsesstårta, en lussebulle, fyra digestivekex och 2-3 glas vin när det kommer till det goda. Och ja, det har gett resultat. Oväntat bra resultat.
På 3 veckor har jag ökat muskelmassan med 1,5% och minskat fettmassan med 2% (procentenheter), vilket är mycket med tanke på att jag hade bra siffror innan. Tyvärr har jag också gått ner drygt 1 kg, vilket inte alls är mitt mål. Måste äta mer mat. Så här mycket muskler har jag aldrig haft tidigare, riktigt skoj!
Synd bara att det inte är beach-säsong. haha.
Fast ja, jag har nog också tränat hårdare än tidigare under de senaste veckorna. Jag orkar ju mer nu. Så det är klart att det också har bidragit.
Några personer jag träffat inom jobbet senaste tiden har sagt att de är avundsjuk på mig för min kropp. Men jag har ju inte fått det gratis. Tror inte alla förstår hur mycket slit och svett det ligger bakom.
Ska du åka dubbeldäckståg och vill ha störst chans till sittplats - välj övervåningen. Alltid flest lediga platser där. Och jag förstår varför. Vissa sträckor där det går riktigt fort, som t ex förbi Dingtuna, gungar det. Rejält. Blir berg- och dalbanesug i magen. Det är obehagligt. Hur mycket klarar tågen? Med tanke på att man åker över öppna gärden kan man ju fundera på vad som händer om det blåser mycket.
I onsdags var förövrigt tåget hem inställt, på grund av rälsbrott mellan Köping och Västerås. Har jag fattat det rätt så betyder det att rälsen har brustit. Vad krävs för urspårning? Va det inte dålig räls som orsakade urspårningen i Sthlm förra veckan. Känns ju tryggt med dålig räls i kombination med den obehagliga gungningen. Eller inte.
Det är julmarknad i stan på söndag. Känns lite konstigt. Redan liksom. Jag tror ju fortfarande det är oktober.
I morgon ska jag prova nåt nytt. Då blir det en tripp till Stockholm och premiärbesök på Casino. Där ska det bli 5-kamp och 3-rätters middag. Siktar på att komma därifrån som miljonär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar