TjejVasan - En upplevelse

Min åkarkompis Maria & hennes mamma i väntan på att hämta ut nummerlapparna.
Vallning.
Vi va inte riktigt lika rutinerade som andra som hade med sig vallaställ.
Testa vallan i spåren, mellan starterna.

Starten.

Trångt va en underdrift för att beskriva läget i startfållan.
Andra och sista kontrollen i Eldris.
Underhållning.

Bara 9 km kvar till Mora. ja, det kändes faktiskt som "bara".

Vi lyckades hamna nästan sist vid starten i vår startgrupp (men vi hade ändå en startgrupp 14 bakom oss). trångt. tog minst 4-5 km innan kön började glesas ut.

Att springa ett lopp kan tyckas va jobbigt med folk som tvärstannar och liknande. åker man skidor måste man dessutom hålla koll på både sina egna skidor & stavar och på alla andra så man inte åker på nån, fick en stav i ögat eller åkte över någon annan. tappade bort Maria redan efter 500 meter eftersom uppmärksamheten behövdes till annat.

Har aldrig i mitt liv sett värre skidspår. eller rättare sagt, det fanns INGA spår. fanns det några spår va dom så kassa att det inte gick att åka i dom. hellre inga spår än dåliga spår.

Is i spåren - ingen hade fäste. tö utanför spåren - snöklumpar under skidorna efter uppförsbackarna. folk stannade och vallade/skrapade snö hela tiden. kön till vallningsbodarna på kontrollerna va gigantiska.

Det va kö till nedförsbackarna. vissa gick ner, resten plogade sig ner i köer. i vissa backar hade dom funktionärer som varnade för köer, ropade åt folk att böja på benen och hålla in stavarna och plockade upp folk som ramlade. i en backe hade dom en sjukvårdare i fall om.. ändå va det inga märkvärdiga backar.

Jag älskade nedförsbackarna och uppförbackarna - det va ända stället jag klarade av att åka på.

Efter 21-26 km fanns det spår som va ok. det va ända gången det gick att åka skidor. va en häftig känsla att ha massvis med folk omkring mig men alla va helt tysta och bara åkte. man hörde bara ljudet från skidorna.

Resten av spåret stakade jag mig fram, kämpade med att ta mig framåt och hålla balansen.

Folk föll som käglor överallt. jag erkänner - jag ramlade 2 ggr. på plan mark. när spåren korsade varann samtidigt som dom lutade så man nästan vrickade fötterna.

Efter drygt halva sträckan började det regna. det övergick sen i stora snöflingor.

Trots omständigheterna höll folket humöret uppe (förutom en kvinna som höll på att kasta skidorna åt helvete när det va 1,5 km kvar). visst tänkte jag en hel del negativa tankar men det som störde mig mest va ändå att få köa till nedförsbackarna.

Det känns hemskt att erkänna men jag taggas av att se andra som har det jobbigare. peppade mig att köra om folk med lägre startnummer, då kände jag mig stark och duktig. många hade det riktigt jobbigt.

Kom i mål på 3 h 47 minuter, på plats 4700-nånting (av ca 8500 åkare). jag gjorde mitt bästa och är nöjd. men hade det funnits spår så jag kunnat åka skidor hade jag nog kunna åkt minst 30 minuter snabbare för banan va inte speciellt svår. en härlig slinga!

Vinnaren åkte på 1 h 27 minuter. höhö.

Stängningen av sista kontrollen och målgången förlängdes eftersom det va så många kvar ute i spåren som fortfarande va pigga. spåren gjorde ju att man inte kunde åka fort.

Det va riktigt bra ordnat med allt i från skidinlämning till transporter till duschar. men hade inte riktigt väntat mig att komma till en stor idrottshall där hundratals, om inte tusentals, kvinnor näckade (de manliga massörerna i hallen njöt nog). idrottshallen fungerade som omklädningsrum och kön till duscharna va lång, men där och då va det bara skönt att slippa åka mer skidor.

Idag har jag inte mycket till träningsvärk, en liten besvikelse. men kroppen är mör. mest ont har jag under fötterna, antagligen för att dom fick arbeta mest för att hålla skidorna plana.

Är kul att ha gjort det, en annorlunda upplevelse! men jag skulle aldrig åka riktiga Vasaloppet, åtminstone inte under dessa förhållanden. 3 mil räckte fullständigt.

Citat under loppets gång:

"Jag känner mig som Bambi på hal is när jag åker i spåren."

"Man tappar balansen när man åker i spåren, går ju bättre att köra utanför."

"Jag har alltid varit rädd för nedförsbackarna, men det är dom som går bäst för mig idag." (jag höll med!)

Världens sötaste hejjarklack landade i mobilen efter målgång!
Vill bara pussa & krama om honom. Saknar er!