Stockholm update

I lördags vaknade jag med halsont. olägligt.

Tillsammans med mamma, faster & en kusin åkte jag till Stockholm på lördagen.

Dagen gick sedan åt till att hämta ut nummerlappar och gratisgrejer vid Stadion. På kvällskvisten minglade vi runt inne i stan och jag laddade upp med en riktig god drink vid Medborgarplatsen.

Men vi hade ett lopp att ladda inför och drog oss tillbaka till våran cell på fängelset på Långholmen rätt tidigt.


På söndagen vaknade jag med en sjuk träningsvärk i axlarna, efter att ha släpat på väskor en halv dag, samt mer halsont och fler känningar på förkylning. normalt hade jag avstått från fysisk aktivitet och träning. men inte Tjejmilen inte.

Med träningskläder och nummerlappar tog vi, och resten av stan (kändes det som), oss ut till Gärdet. folk vallfärdade. 26'000 tjejer/kvinnor/damer skulle ta sig runt loppet. det va folk från hela vårt avlånga land och från 20 andra länder. fler
Hudik- & Bergsjöbo hittade vi minsann också.

Efter att ha varit med på två uppvärmningar med SATS, klappat händerna så jag fått ont i handflatorna och räknat ner till tre starter före mig så va jag nervös/taggad.

Eftersom jag aldrig sprungit längre än 6 km och dessutom inte visste hur banan såg ut med backar och sånt (plus att ja inte va helt frisk) så gick jag ut lugnt.

Första kilometern måste dom ha mätt fel. det kändes som 100 meter.

Det fanns så mycket annat att titta och lyssna på (som andras springstilar, andras samtal, publiken som i princip bara bestog av folk av det motsatta könet, musiker som spelade...) så jag tänkte inte på vad jag gjorde.

Det va först vid 7 km som jag kom på att jag faktiskt sprang. då började fötterna och kroppstemperaturen göra sig påminnd. flåset däremot fanns inte.

Vid 8 km kom vi in till mer centrala delar av stan och publiken blev större. Då vågade jag mig på en fartökning.

Vid 9 km gick benen av sig själv och jag hade mycket energi kvar, så det blev i princip en spurt hela sista kilometern in i mål.

Förtom världens snabbaste kisspaus i en skogsdunge och en mikropaus för att svälja några klunkar vatten, så sprang jag hela vägen. alla 10 kilometrarna. det va mitt mål, och jag klarade det! Stolt.

Tidtagningen med chipet visade att jag tog 5 km på 39 minuter och 1 sekund. Milen tog jag på 1 timme 13 minuter och 5 sekunder. det går att jämföras med vinnaren som sprang loppet på en sisådär 35 minuter.

Men jag är lite besviken eftersom jag kände att jag hade mer kvar att ge när jag kom in i mål. en högre fart redan från start hade inte skadat.

Efter loppet och dagen därpå stapplade jag fram som en gumma, stel i benen och trött i fötterna.

På söndagkväll va jag konstigt trött. skyllde på att jag inte ätit och sovit ordentligt. ville helst bara sova men vi gick ut på söder och tog några cider och hade trevligt.

På måndagen när jag vaknade kände jag ingenting. helt energilös. shopping stog på schemat men jag hade inte lust med nånting. ville helst bara dra ett täcke över mig. slutade med att jag satt och tittade på folk mest hela dagen.

Va otroligt skönt att kliva av tåget i Gävle och slippa åka vidare till Hudik.

Släckte lampan kl 21 igår. Då va jag trött, hängig och otroligt täppt i näsan.

Jag rår inte för det, men jag tål verkligen inte dialekten i
08-landet.

Vi körde med den, och fler turister körde med den. Vi turister tyckte den va kul, medan stockholmarna mest bara såg less ut, när vi upprepade efter tunnelbanechauffören: "Se upp för dårarna, dårararna stängs."

Självklart va kändisjakten ett ständigt inslag i våran resa. själv upptäckte jag Fredrik Lindström (programledare på SVT). men måste tyvärr erkänna att den äldre generationen vann med Färjan-Håkan (som förövrigt såg ut att ha blivit hemskt stöddig) och Stellan Skarsgård.


Idag har jag nästan kännt mig frisk. nästan. känner dock att det börjar komma smygande igen såhär lagom till kvällen. men bäst du håller dig undan. svininfluensan kanske. höhö.

Har gjort grupparbete idag. hemskt effektiva va vi!

Va inte lika effektiv när jag kom hem, eftersom jag numera har ett internet att ansluta mig till. hihi.

--------------------------------------------------------------------------------

Lite av det som upptog min uppmärksamhet under söndagens lopp:

* Sprang om två härliga äldre damer vid 6-km. Den ena damen till den andra: "Träning är överskattat. Jag minns inte när jag sprang 5 km sist, och nu har jag sprungit ända sen start."

* Banan delades sig längs två sidor av en kanal vid ett tillfälle. Självklart kommer en seeightsingbåt med turister. jag blev med på mer än ett kort.

* Två personer snorklade i den skitiga kanalen.

* En medelålders och tränad kvinna kollapsade vi 3 km. hon såg totalt borta ut. blev ett jävla pådrag med ambulanser och blåljus. scary.

* Banan korsade en gångväg. En äldre kvinna & man står med sina cyklar på ena sidan och vill över till den andra sidan. Mannen vill att funktionären på andra sidan banan ska stoppa alla löpare så att dom kan gå över.
Funktionären: "...men det här är en tävling."
Mannen: "Det här är väl för fan ingen jävla tävling!"
Kvinnan som springer framför mig blir ilsken, vänder sig om och skriker: "Hur fan kan du säga att det här inte är nån jävla tävling?!! Du kan ta din jävla cykel och dra åt helvete, jävla gubbjävel!!"
Jag och alla andra runtomkring skrattade. Kvinnan framför mig däremot fortsatte att muttra jävla gubbe och upprepade flera gånger att det visst va en tävling.


Jag kan helt klart tänka mig att springa
Tjejmilen 2010.