Det här med att ställa om klockan har jag nog aldrig riktigt fattat mig på. sen blir det så konstigt med dyngsrytmen varje gång man gör det oxå.
Skulle träffa Sofie kl 10 i morse (som ju egentligen va kl 11 gammal tid) och dit va det ju jättelångt när ja vaknade kl 8.
Men vi satt till kl 16 sen, och vi hade faktiskt fyra timmar som vi va effektiva. men på grund av det här med klockan så fick vi ta två korta lunchpauser mitt i. höll ju på å dö av hunger innan kl va 12, haha.
Hade väl kanske lärt mig mer om ja suttit själv lika lång tid, men det va skönt å ha nån att bolla tankar med å se så man inriktde sig på "rätt" saker. men nu är det två dagar kvar, å då är det bra råpluggning som gäller.
Är tentavecka den här veckan förresten. nästan alla kurser har tenta, så antar att det blir en extremt lugn vecka här i huset.
Efter pluggningen blev vi sugen på kladdkaka, så vi rörde ihop en snabbt å en kvart senare va det klart. blev väl dagens middag det. vi är bra förebilder vi, haha.
Blev en del kvar, å killarna ville inte ha. så det är bara å komma hit å käka kladdkaka om du vill ha. haha.
Men har varit en riktig trevlig dag, men nu är ja trött och äckligt mätt. blir nog inte mycket mer än tv och kanske lite fika ikväll innan läggdags. kan ju skylla på tidsomställningen om ja vill lägga mig tidigt.
Nu har ja två dagars ensamhet med mina böcker på 25 kvm framför mig. känns det lockande? näe, inte det minsta. nån träning blir det nog oxå svårt att hinna med, går bort så himla mycket tid då åsså blir man så trött efteråt.
kl 17 va det mörkt ute, allt kortare dagar hela tiden. på sommaren är det bara eftermiddag vid den tiden, men nu känns det som om dan är över. läntar till våren, eller iaf tills snön kommer och lyser upp.
Idag är det två år sen mormor gick bort. allt känns nästan som igår. kommer ihåg precis hur det var när jag, mamma & Maddis satt på sjukhuset. förutom mormor som låg döende i sängen mitt i rummet och tog ett kort och rosslande andetag ungefär en gång i minuten, så va det tyst och mörkt. men tystnaden bröts ibland av en tår eller någon som undrade varför det inte finns dödshjälp. när pappa kom och hämtade mig och Maddis pussade jag mormor i pannan och viskade "jag älskar dig" i hennes öra, samtidigt som en tår rullade längs min kind. på vägen hem kom några snöflingor från himlen. 8 timmar senare tog hon sitt sista andetag.
Men tänker jag på allt som hänt sen dess så inser jag att det va väldigt längesen. för två år sen va det 2005, jag va 17, gick i 2:an på gymnasiet, hade inget körkort, hade inte varit i Tyskland och jobbat, hade inte en tanke på att bli någonting annat än ekonom, Maddis pluggade fortfarande i Umeå och släkten på mammas sida va fortfarande "vänner"... ja listan kan göras lång. tror nästan det här har varit mina två mest händelserika år i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar